Sofia

"... För sanningen är den att hela grejen känns så långt borta. Innan lördag kommer måndag, tisdag, onsdag... Ja, ni fattar - och de dagarna är fullproppade med förberedelser som jag inte ens vet vad det är än. Jag kan inte fatta att när jag bloggar om en vecka är jag i Freiburg för att stanna. Det känns så annorlunda. Som att livet börjar på något sätt..."

Ett inlägg som jag skrev ungefär en vecka innan jag stack hit. Detta blir ett inlägg som jag skriver en vecka innan jag ska hem.

Jag känner antagligen samma sak nu som då. Fast ändå inte. När jag bloggar nästa måndag (om jag bloggar nästa måndag) är jag i Tyringe för att stanna - eller tja - en månad ungefär. Det känns långt borta. För innan dess ska jag bli klar med projektet, skriva översättningstenta, ha julfest med klassen och Klaus på en pizzeria, packa och städa mitt rum så noga som det bara går. Jag kan inte förstå att jag ska hem igen. Det ska bli så otroligt skönt.

Men så känner jag ju också en stark känsla av vemod, då jag kommer att skiljas från större delen av klassen. Vissa kommer jag säkert inte att träffa igen. Igår på avslutningsfesten var vi alla tillsammans, och det kändes så bra. Vi sjöng "Badischer Wein von der Sonne verwöhnt" och blev sentimentala. Slutet på denna underbara höst är verkligen nära...