2 0 0 8
Idag är det näst sista dagen av 2008, mitt favorit år. För det har varit mitt år det här. Min revanch.
Österrike i början av året satte ribban. Det var verkligen en fantastisk resa. Att äntligen få åka skidor igen, och att få göra det tillsammans med Ebba! Riktigt roligt hade vi tjejer nere i Alperna - vi fick ofrivilligt besök första natten (en gubbe som knackade på vårt fönster och ville komma in), vi åkte ner till byn och kollade läget, vi kastade korvar i liften (favorit i repris), vi hängde med grabbarna ner till dalen för att partaja och dansa, och mycket mer!
Vårterminen i trean är ju fantastiskt. Något som alla gymnasister kommer att få känna av. Att få gå på moln lätta som fjädrar, och veta att man snart är fri. Fri att göra som man vill. Och när själva dagen kommer sen - när man står på flaken och sjunger att vi minsann också har tagit studenten nu, och då alla ettor och tvåor himlar med ögonen då de menar att de inte ska vara så gapiga och pinsamma som studenterna, trots att de om ett par år kommer att skrika lika högt av glädje, för att de också är fria. Studenten är och förblir fantastisk! Känner lite avundsjuka för de som har den framför sig just nu. De som just ska påbörja den termin av glädje och förväntan som vårterminen i trean faktiskt är. Ta vara på den tiden, för den kommer aldrig igen!
Efter härliga studenttider väntade en sommar full av skratt och påhitt på Daggans i Hällevik. För visst hade vi kul? Ett så underbart gäng av olika människor blev en så lyckad kombination. Vi skrattade mycket på jobbet, skrev ner tabbar på lappar, pratade om våra gäster, skrattade år band som seriöst trodde att de var bra när motsatsen snarare skulle beskrivit dem bättre (nämner inga namn), dansade till jazzens glädjetoner på den årliga tradjazz-festivalen, hade personalfester, plankade in på hälleviksbadet mitt i natten och mycket, mycket mer! En riktigt lyckad sommar!
Resan till Kreta är också något jag kommer att minnas. Det var min första resa utomlands utan föräldrarna och det var så mysigt och roligt som en resa tillsammans med pojkvännen ska vara! Dessutom hade ingen av oss varit på Kreta innan vilket gjorde oss båda lite ovana och nyfikna. Och maten sen -Tsatsiki är ju det bästa av två världar!
Jag, Johanna och Ebba packade i mitten på augusti resväskorna och begav oss till vår älskade huvudstad. Främsta målet med resan var... shopping! Det uppnåde vi utan tvekan. Vi köpte på oss nödvändiga (och onödiga) saker i massor och jämförde varandras inköp. Sedan gick vi på bio och på the Voice concert i kungsträdgården. När Johanna och Ebba skulle bege sig hemåt, stack jag norrut för att ta farväl av Ante, innan jag begav mig till Freiburg.
Det var mycket att fixa när jag kommit hem från min lilla Sverige-trip. Studentkort skulle beställas, biljett skulle bokas, farväl av en massa vänner var planerat liksom växling av pengar och annat sådant som hör utlandsvistelser till. Efter det satte jag mig (enormt sliten efter gårdagens avskedsfest hos Josse) på tåget i Köpenhamn, som tog mig och mamma till Freiburg, där jag kom att spendera de närmaste fyra månaderna. Otroligt givande!
Jag och Amelie blev ganska snabbt "upptäckta" på en nattklubb av en kvinna som hade en modellagentur. Kort där efter fick vi emails och tider för "catwalksträning". Jag och Amelie hade otroligt kul under den här perioden, med eller utan de andra modellerna. Vi fick möjligheter att åka på turné i Tyskland, att gå modevisning i underkläder samt att gå på flotta biopremiärer. Tyvärr visade det sig att just denna agentur inte var hundra procent ärliga mot oss, vilket gjorde att jag tackade nej till det kontrakt jag och Amelie blev erbjudna efter hårshowen. Men modellperioden i mitt liv var trots ytligheter och falskhet underbart skoj, i Amelies sällskap.
Resor till Strassbourg och Basel, kockdueller, mysiga julmarknader, temafester och en massa annat skoj. Det är min Freiburgvistelse, det. Är ni sugna på att åka utomlands, gör det! Bara dessa fyra månader i Freiburg (som inte är jättelångt hemifrån om man tänker efter) har varit otroligt givande för mig. Man stärks verkligen i sig själv och lär känna sig i oanade situationer. Dessutom träffar man en massa olika människor från överallt.
Och nu har jag firat jul hemma med familjen, och nyår står för dörren. Jag ska välkomna 2009 med glädje, och hoppas att det blir bättre än 2008, trots att det kommer att bli svårt.
2009 here we come!
Fantastiska tider!