Ich bin Ihnen sehr höflich...
När jag är här i Tyskland Sie:ar jag alltid alla människor, även nära vänner, jämngamla, studenter eller sådana människor som man inte "ska" Sie:a (Ni:a i svenskan, används inte lika ofta som i tyskan). De flesta tycker det är kul att jag hela tiden Sie:ar. Jag gör det dels för att vara artig, och dels för att man slipper tänka på grammatisk kongruens då man gör det (Ich heisse, Du heisst, er, sie, es heisst). Jag har alltid undrat hur tyskar i min ålder tycker att det låter när man kommer fram och Sie:ar dem...
... Enda fram tills nu, hahaha. För Sara berättade precis att en tysk kille som läser svenska skrivit till henne att "han heter Klaus och hans livsledsagarinna heter Anna..." Livsledsagarinna?? Hihihi. Ungefär lika kul som när man Sie:ar tyska studenter (vilket man som student absolut INTE gör). Höhö. Kan inte sluta tänka på det.
