Inlåst!
Hejhej!
Idag hade vi först en lektion med syntax och därefter en och en halv timme litteratur. Väldigt drygt. När timmen var slut skulle jag snabbt in en vända på toaletten för att sedan gå ut till de andra klassisarna som stod utanför byggnaden och väntade. Men när jag precis tagit mig ut ur toan möts jag av Lina som säger "Sofia, vi är inlåsta...". Läraren hade alltså glömt bort att vi var kvar i rummet och sedan gått och låst dörren bakom sig. Elin som har extranyckeln, var för dagen sjuk, vilket hon aldrig varit innan, så alternativen var: ringa till Elin och be någon hämta nyckeln (skulle innebära att vi fick vänta i klassrummet en timme) eller att hoppa. Efter många telefonsamtal klättrade jag ut genom fönstret och tänkte optimistiskt att det här är minsann inte högt. Men usch, det var det. Lite mer än 2 meter skulle jag tippa. Som tur var, var Sara, Maria och Eric kvar, de misstänkte att vi blivit inlåsta, så Eric fick vackert ta emot mig och Lina när vi försiktigt tog oss ut genom fönstret. Osmidig ´som jag är kan jag erkänna att jag var lite smått rädd för att trilla ner. Men det var kul med lite extra spänning i vardagen såhär efteråt, även om jag har lite ont om armarna!
Idag hade vi först en lektion med syntax och därefter en och en halv timme litteratur. Väldigt drygt. När timmen var slut skulle jag snabbt in en vända på toaletten för att sedan gå ut till de andra klassisarna som stod utanför byggnaden och väntade. Men när jag precis tagit mig ut ur toan möts jag av Lina som säger "Sofia, vi är inlåsta...". Läraren hade alltså glömt bort att vi var kvar i rummet och sedan gått och låst dörren bakom sig. Elin som har extranyckeln, var för dagen sjuk, vilket hon aldrig varit innan, så alternativen var: ringa till Elin och be någon hämta nyckeln (skulle innebära att vi fick vänta i klassrummet en timme) eller att hoppa. Efter många telefonsamtal klättrade jag ut genom fönstret och tänkte optimistiskt att det här är minsann inte högt. Men usch, det var det. Lite mer än 2 meter skulle jag tippa. Som tur var, var Sara, Maria och Eric kvar, de misstänkte att vi blivit inlåsta, så Eric fick vackert ta emot mig och Lina när vi försiktigt tog oss ut genom fönstret. Osmidig ´som jag är kan jag erkänna att jag var lite smått rädd för att trilla ner. Men det var kul med lite extra spänning i vardagen såhär efteråt, även om jag har lite ont om armarna!
Hade kamera med mig. Var tvungen att föreviga detta missöde. Lina i bakgrunden ringer runt till folk som kan tänka sig att hämta nyckeln hos Elin.
Sara och Maria fick stå och vänta på att jag och lina skulle bli modiga nog till att hoppa.
Grattis än en gång, gums.Kommentarer
Trackback
