Sofia

Jag kom och tänka på en sak under tants kalas igår.

När det exempelvis ligger en liten tårtbit kvar på ett tårtfat, sitter vi svenskar och tittar på den, samtidigt som vi absolut inte vill ta den förrän värden frågar "Nej, men du! Ta du den sista!" varpå man försiktigt frågar "Ja, men är du säker på att det är okej? Ska vi inte dela?". Värden svarar då "Nejnej, jag har ätit så mycket, ta du den!" och kanske till och med slänger in ett "Det finns mer i ugnen".

Frågar värden "Vill du ha mer kaffe?" så svarar vi svenskar förmodligen "Ja tack" för att sedan snabbt tillägga "Men du behöver inte gå själv, jag gör det, sitt ner, jag göööööööööööööööööööör det sjäääääääälv".

Hos tyskarna är det annorlunda. Där serverar både gästen och värden kaffe och man säger bestämt "Ja tack" eller "Nej tack". Man går och hämtar en tårtbit om man vill ha - ja, man kanske till och med tar flera bitar på ett fat, och delar ut till gästerna som önskar. Man tar sig en rejäl bit, som förmodligen är minst fyra gånger så stor som det ultra-mini-tårtbiten en svensk skulle skurit ut.

Svenskar är väldigt försiktiga och vill inte vara för påflugna eller krävande. Jag säger inte att det är dåligt på något sätt. Vad jag menar är, att det är så fascinerande att vi är så olika. Det är utan tvekan något av det mest intressanta med att vara utomlands. För även i ett land så närbeläget Sverige som Tyskland finns det stora kulturskillnader. En svensk skulle aldrig gå runt i Lederhosen till vardags, om det inte - mot förmodan - hamnade på alla modebloggares innelista.