Drinkkväll på Vauban
Jag har precis tränat och ska alldeles strax hoppa in i duschen. Därefter blir det drinkkväll hemma hos Irene och Johanna med stora delar utav klassen. Fick reda på idag att jag klarade den senaste tentan så jag är NÖJD och det ska vi fira! Ha en trevlig kväll!
Fredag!
Är lite smått stolt - ringde ett samtal till ett tyskt kabelTV företag, som skickat en räkning till mig. Då jag inte kunde öppna den för att man behövde ett kundnummer, fick jag ringa och fråga om det. Att ringa på ett främmande språk har varit lite läskigt innan för mig. Men jag klarade det galant! Så nu betalar jag nästan räkningen med glädje!
Igår träffade jag och Amelie Nadine (modellagentinnan) för att ta emot vår lön sedan helgen. Vi firade med att dra till IKEA för att kolla möbler till Amelies kommande lägenhet i Uppsala, samt att njuta lite smått av julpynten som det inte rådde brist på, direkt. Sedan gick vi i Sverigeshopen och handlade lingonsylt, gräddsås och blåbärssoppa. Ville så gärna köpa en flaska Blossa lättglögg också, men tyvärr fanns det bara vinglögg och det är ingenting som jag är särskilt förtjust i. Attans!
Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Måste ta och tänka över det här med projektarbetet. Eftersom Sara är hemma kan jag inte längre jobba med henne, och det vi skulle göra är på tok för stort för mig, själv. Så jag har två alternativ; antingen hoppar jag på Erics projektarbete om hockey i Tyskland (då skriver jag om konståkning) eller intervjuar jag två-tre tyskar som läser svenska för att se vad de har svårast resp. lättast för i det svenska språket. Egentligen är det andra alternativet det mest intressanta, men jag vill så gärna njuta av den sista tiden här i Freiburg, inte sitta ingrodd i en massa grammatikböcker, menar jag. Fast jag vet inte... Vi får se...
Nej nu ska jag äta lite frukost! Ha en skön dag! Wiederhören
Åååh, jag är så avundsjuk på en viss familj och en viss mormor som är på väg ner till Canaris nu! Hoppas ni får underbara veckor där nere!
Pannkaksafton!
onsdag
Är precis hemkommen från stationen i Freiburg. Har sagt hejdå till Sara som åkte nyss. Hela eftermiddagen har jag hjälpt henne med att städa hennes rum och packa ner alla hennes grejer, samt ta allt till stationen. Tro mig - det var mer än min packning ner till Freiburg och då är det mycket vi snackar!
Hur som helst var det sorgligt att säga hejdå, det kommer verkligen att bli tomt här nere utan Sara. Jag vill också hem nu och fira jul med familjen och släkten! Och klä granen med mamma och Johanna eller att handla julklappar i Malmö med Ebba och gums. Och att givetvis träffa alla vänner och ta igen missad tid!
Nej nu ska jag ta fram en skål med glass, mumsmums, kinderägg och nötkräm och läsa min nya tyska bok som jag köpt idag. Och nej, den tillhör INTE litteraturkunden, utan jag köpte den frivilligt. Dessutom hoppas jag att någon hemifrån kanske slår en liten pling snart (pik). Adjö.
i think i miss you...
Ajajajaj
... God morgon förresten...
Hoppas alla mår bra. Själv är jag lite nere. Det har hänt något allvarligt så Sara ska hem idag. Och hon kommer inte tillbaka. Jättetråkigt!
Dessutom anar jag för första gången här nere i Freiburg lite hemlängtan...
Jag & Sara
Hemma igen...
Gäääääääääääääässp... Hejsan...
Jag har sovit tills nu. Hade egentligen en lektion idag klockan elva men jag var i ett fruktansvärt stort behov av sömn, så jag ställde inte klockan. Jag var hemma i mitt rum halv sju i morse.
Helgen har varit väldigt intensiv, och full av blandade känslor. Jag kunde inte sova här hemma i fredags, så det var väl en av alla anledningar till att jag fick fruktansvärt ont i magen hela lördagen. Jag kunde inte äta någonting och fick sitta i fosterställning (hur man nu kan sitta i fosterställning) bakom kullisserna. När det var tid för show ryckte jag dock upp mig och gick ut på scenen och gav järnet.
Efter fredagens show körde vi direkt till Duisburg som ligger i Ruhr - och det syntes kan jag säga! Industri överallt. Hur som helst - jag hade magsmärtor och satt längst bak i bussen med Amelie, där det också pågick party. Dansöserna hade uppvisning för killarna i takt med hög house-musik, och det var inte jättekul för mig med mina smärtor, kan jag säga. Vi kom fram till hotellet vid tre på morgonen, jag och Amelie fick vårt rum nästan sist av alla - så vi var inte i säng förrän vid fyra.
Jag vaknade upp i Duisburg... utan magsmärtor! Den glada Sofia var tillbaka, något jag ville att alla skulle veta... haha. Vi åt frukost på hotellet och efter utcheckning och hela köret begav vi oss till lokalen där showen skulle äga rum. Hur cool som helst! En (kanske inte så förvånande) gammal industrilokal som man ändrat om lite i. Denna dag kom Mr. and Miss Germany till oss för att vara med i showen. Mr Germany är slående lik Fredrik Ljungberg, något tyskarna också höll med om. Showen gick jättebra och efter den var det samma visa - in i bussen och iväg till Berlin, där vi kom fram vid halv fyra.
På morgonen var det upp igen, frukost och utcheckning. Sedan åkte vi buss till showlokalen i Berlin där vi hade repetition, frisyrfix och make-up, som vanligt. När showen var över och vi städat klart efter oss, gick vi till bussen för att åka 10 timmar hem till Freiburg igen.
Jag hade tänkt att skriva mer ingående om helgen lite senare, när jag inte är såhär trött. Men jag hade tänkt förklara vad jag menade med blandade känslor. Först och främst vill jag säga att helgen har varit skitkul, jag kommer att se tillbaka på den som en rolig och intensiv helg. Men jag har varit i en annan värld denna helgen - den ytliga världen. Där uteseende, frisyr, kläder, sättet att gå på, kändisskap, dyra märken med mera, är allt. En före detta deltagare från Tysklands next top model var ju som sagt också med i showen. Gina Lisa heter hon, och hon är väldigt känd i Tyskland, kanske mest för hennes skandalomsusade porrfilm som läckt ut på nätet. I alla fall, samtidigt som hon blev fixad och uppassad med champagne och annat av fyra frisörer och sminköser, fick vi stränga order av de övriga i teamet. "Sitt här", "flytta dig", "ta inte dom skorna", "låt mig göra det här", med mera.
Avundsjuka och falskhet rådde också (något jag inte trodde till en början). Tjejerna snackade skit om Gina Lisa, och killarna om Mr. Germany. En av modellerna som nästan varit jobbigt pratglad med mig och Amelie innan vi reste hit, tittade inte ens på oss under hela resan.
Men nu får ni inte tro att jag inte tyckte att detta var roligt, för det tyckte jag. Jag och Amelie var inte med dem som snackade och vi la inte mycket energi på den person som totalt ignorerade oss, utan vi skrattade och hade kul med de personer som är "äkta" under hela resan, vilket gjorde den minnesvärd på ett bra sätt. Jag ska skriva om allt det roliga sedan, tänkte jag. Eller nej inte allt, för det blir ett riktigt lååååååååååångt inlägg, det!
Då lägger jag också ut några bilder som jag tog under resan :-). Ha det bra! Tschüsi
Here we come!
Amelie stack precis, hon lämnade sin packning här som vi tillsammans la ner i min reseväska. Sedan gick vi och köpte en massa gott till bussresorna och därefter lagade vi crepes med laxfyllning. Första gången jag åt crepes och det var väldigt gott!
Så nu sitter jag här ensam på mitt rum och ska snart lägga mig tänkte jag. Måste bara packa färdigt först... Imorgon blir det en lång dag. Klockan 8.00 ska vi vara hos Francek för att förmodligen bli fixade där. Sedan bär det av till Ludwigsburg i buss - en resa som tar c:a 2,5 timmar. Därefter repetition och sedan show. Vi övernattar på hotell och drar på morgonen vidare till Duisburg som ligger utanför Düsseldorf. Samma visa där, och efter showen drar vi till Berlin, där vi övernattar och sedan är det den sista showen dagen efter!
En intensiv helg, med andra ord. Så nu får jag som sagt packa klart för att sedan gå till sängs! Ha det så bra där hemma. tror inte vi hörs på ett tag! TSCHÜS
Det går inte att ladda upp bilder just nu. Hade tänkt att lägga in en fin bild på Berlin, men ni får tänka er staden i era huvuden istället! Berliiiinn, here i cooooommmeee!
Dagens:
Läsa Ein fliehendes Pferd
Packa
Träna
Städa toaletten
Städa mitt rum
Handla lite mat till imorgon
Laga knödel eller kaiserschmarrn med Amelie
Sova...
... Och stiga upp pigg som en lärka imorgon, för att bege mig på turné!
Torsdag
Fast nej. Det sista kändes inte som ett alternativ. Men jag har så svårt att bestämma mig. Jag hamnar alltid framför datorn och tänker att jag snart vet vad jag ska göra. Som om någon kommer och säger till mig: "Träna!" eller "dra in till stan!".
Men det kommer ingen att göra. Jag måste helt enkelt bestämma mig själv. Och jag tror faktiskt att det blir stan...
My name is Bond, James Bond
Hej mina vänner!
Jag har nästan precis vaknat. Blev lite senare än beräknat igår, kom hem 03.00. Trodde inte att vi skulle få se filmen, men det fick vi! :-). Det var alltså första gången jag såg en hel Bond-film. På tyska dessutom. Pinsamt nog måste jag erkänna att jag somnade. Något jag fick mer information om av dansarna som satt bredvid mig. De petade på mig och frågade om filmen var bra eftersom jag sov. Men den var faktiskt inte jättebra...
De hade satsat mycket på själva arrangemanget kring Bio-premiären. När jag och Amelie kom klockan 15.00 för att börja repetera inför showen, hade bio-personalen byggt upp en bar där det skulle serveras gratis öl och sekt till alla gäster. Bord med vita dukar stod utplacerade lite varstans, och en popcornmaskin hade de placerat precis innan biosalongens ingång, där man kunde ta så mycket popcorn man ville ha. (Det var söta popcorn, dock. Tyskarna äter inte salta!)
Där fanns också en kamera uppriggad, där man fick ställa sig bakom en grön skärm och sedan låta sig plåtas. Därefter gjorde fotograferna om bilden, så att den såg ut som en affisch till Quantun of Solace. Alla - både gäster och personal - var uppklädda i fina klänningar och kostymer. Röda mattan hade rullats ut, och vakterna stod utanför och släppte in alla stiliga människor, som kommit för att se James Bond.
Men hur gick showen då?
Njaaa, den gick väl sådär. Vi hade ett generalprobe innan showen då alla hade sina kläder på sig - och det gick jättebra. Men vi halkade lite efter under själva föreställningen, så det blev lite sent. Slutet var hur som helst väldigt fint, då killarna i kostym satt på knä och vi tjejer i våra aftonklänningar stod bakom och smällde glitterkanoner så att glittret föll liksom snö över hela scenen. Sedan fick vi stå kvar på scenen och se då Miss Germany entrade den med borgmästaren och två andra män. Efter intrvju med Miss Germany, Happy Birthday-sång och långa tacktal fick vi tillslut gå in och byta om, för att sedan se filmen.
Vår Bond affisch! Jag, Amelie, Julia och Jana är bondbrudar. Beklagar bildernas kvalitet, tog med webcamen så det blev inte så bra, men ni ser lite iaf. :-)
Min och Amelies bild. Jag håller en sko och hon en pistol.
Jag och Amelie har blivit sminkade och fått håret fixat hos Francek.
Har fler bilder som jag får från Amelie lite senare. Visar sen! Ha en bra dag!
Quantum of Solace
Efter det ska jag hem en snabbis, äta, plocka ihop allt högklackat jag kan hitta och göra vid mig, för att sedan snabbt sticka ner till Cinemaxx där vi har repetition heeeela eftermiddagen och kvällen. Jag är förväntansfull!
Så klockan 00.07 inatt är det då premiär för den nya Bond-filmen. Jag frågade Amelie varför den just skulle sändas 00.07, en jättekonstig tid att starta en premiär på, menade jag. Ni har säkert redan förstått varför, men Amelie svarade i alla fall; "Agent... 007...??". Sedan kände jag mig ganska trög.
Nej nu ska jag bege mig, ha en trevlig dag så hörs vi kanske ikväll, efter showen ;-). Tschüüüüüüüs
There's no combination of words I can put on the back of a postcard
God Tisdag!
Är alldeles precis hemkommen från skolan. Idag tittade vi på filmatiseringen av der Tod in Venedig.Vi alla har läst boken så man visste i princip allt som kom att hända, något vår litteraturlärare Klaus förmodligen missat. Han satt nämligen och förklarade det mest uppenbara scenerna för oss, så att vi verkligen inte skulle missuppfatta situationen. När tillexempel huvudpersonen Gustav von Achenbach frågade en man vad som stod på i Venedig då invånarna sprutade desinfektonsmedel överallt, såg man mannens onda blick och hånfulla flin, då han cirkeldefinierat svarade på frågan. Han ljuger, tänkte jag precis tänka, innan Klaus skrek till oss alla "HAN LJUGER NU!". Okej, okej...
Sedan förklarade han att Tadzio, den fjortonårige gossen som Aschenbach förälskat sig i, pratade polska. Och han betonade stark att polska och franska är två HELT olika språk under filmens gång. Om någon nu skulle missat det. Och precis innan dödsscenen, då Aschenbach var likblek i ansiktet och gav lidande stönanden ifrån sig på grund av kolerans åkommor, skrek Klaus "HAN ÄR SJUK NU". Jaha, han var det. Jag undrade just.
Vill ni veta en rolig sak?? Klart ni vill, om ni nu klickat in er här. Jag, Amelie, John, Per och Maria ska representera Sverige i en matlagningstävling som äger rum den 4e december. Vi får ingredienser och ska efter det laga förrätt, varmrätt och efterrätt. Våra motståndare i första omgången kommer bli Iran eller Marocko. Det ska bli grymt kul, nu när jag äntligen fått tillbaka min passion för matlagning, något jag tidigare saknat.
Senare ikväll bär det av till Francek för att få håret uppsatt. Alla modeller kommer att vara där och Amelie kommer att få håret färgat och klippt! Jag kommer att vara på plats med kameran i handen! Här nedan är de fem "finalistmodellerna" som redan blivit klippta. Amelie kommer att få en frisyr som Alexandra, tjejen i mitten på översta raden. Spännande!
Från Basel Airport
Det var fantastiskt att få komma hem igen. Hade gärna stannat en dag till! Sitter nu på Basels flygplats och väntar på flygbussen som ska ta mig hem, till Freiburg.
Festen för pappa var verkligen lyckad! Har svårt att tro att det kunde bli bättre. Bilder med mera lägger jag upp, så fort jag kommit hem. Ha det fint alla!
Nach Schweden!
Nu är det bara att sitta och vänta av tiden på mitt lilla rum innan jag beger mig till min Nation, Schweden. Tschüslein
Nice to meet you, anyway
... Och DÄR gick slutsignalen. Nu är det slut på pluggandet. Det får gå som det går.
Haha, den stora klockan här på Händelwohnheim plingade precis när jag skrev DÄR. Så signalen har verkligen ljudit. Inte bara i denna text. Utan även här, hos mig.
Packat klart har jag också gjort. Så vad ska jag göra nu? Ska jag ta ut satsdelar på allt det jag skrivit? Hade inte det varit skoj? Jag hade kunnat ImPa LiTe på er mina kära läsare.
Okej: Sofia är bäst. Hon kallas världens bästa av alla.
Sofia = subjekt, är=predikat, bäst=subjektiv predikatsfyllnad. Hon=subjekt, kallas =predikat, världens bästa=subjektiv predikatsfyllnad (världens=genitivattribut), alla = agent.
Hur många tappade intresset där? Men nu har även pappa fått lära sig ett och annat om svensk grammatik, om inte annat. Natti, natti.
Känn pepp, känn pepp pepp pepp pepp pepp....
Imorgon åker jag till Sverige! Jag längtar...
...efter svensk husmanskost, efter svenskt lösgodis, efter korgar i affärerna, efter svenska tidnigar, men mest av allt längtar jag efter... (trumvirvel) .... Det faktum att man har tid på sig att packa ner sina grejer som man precis handlat i affären utan att stressa. Hihi.
Nej.
Jag skojade bara.
Jag längtar efter familjen såklart.... Hoppas ni inte gick på det andra som förvisso kan vara väldigt irriterande här.
Ich bin Ihnen sehr höflich...
När jag är här i Tyskland Sie:ar jag alltid alla människor, även nära vänner, jämngamla, studenter eller sådana människor som man inte "ska" Sie:a (Ni:a i svenskan, används inte lika ofta som i tyskan). De flesta tycker det är kul att jag hela tiden Sie:ar. Jag gör det dels för att vara artig, och dels för att man slipper tänka på grammatisk kongruens då man gör det (Ich heisse, Du heisst, er, sie, es heisst). Jag har alltid undrat hur tyskar i min ålder tycker att det låter när man kommer fram och Sie:ar dem...
... Enda fram tills nu, hahaha. För Sara berättade precis att en tysk kille som läser svenska skrivit till henne att "han heter Klaus och hans livsledsagarinna heter Anna..." Livsledsagarinna?? Hihihi. Ungefär lika kul som när man Sie:ar tyska studenter (vilket man som student absolut INTE gör). Höhö. Kan inte sluta tänka på det.
Satsdelar är livet
Och vad som gjorde mig ännu nöjdare är att det inte blev någon lektion idag. Jag gjorde alltså rätt i att stanna hemma!
Weeeyyy
and everybody's smiling, it's so inviting
Är i valet och kvalet om jag ska slösa bort två gyllene pluggtimmar på en icke givande kulturkunde-lektion, där vi bara kommer att gå igenom en text om att Freiburgare kallas för Bobbles.
Då har jag bestämt mig. Jag stannar hemma.
Det blev en helkväll hos frisören idag. Min lilla frisör blev smått irriterad på att mitt hår inte ville som han ville och där satt jag i den hårda stolen med värk i baken och den tjocka tysk-grammatik-boken i knät. Men det är väldigt roligt att se, för Francek (som är chef och äger hela Francek Friseure-kedjan) går och tittar till sina frisörer lite då och då och rättar till det som inte är riktigt rätt. Han ser ut som tagen ur Fab 5. :-).
Nu blir det lite mer plugg, efter det läggdags för att ladda upp till en dag helt ägnad åt tyska meningsbyggnader och satsdelar. Jippie!
bomber och granater
Hjälp, det vibrerar i golvet av dessa raketer...
... Men nu slutade det, äntligen.
Jaha? Vad ska jag skriva om nu då... Nu när bomberna tystnade. Inte för att det hade varit roligt att läsa ett helt inlägg om hur högt det lät här, hade nog fått er att tappa intresset ganska fort. Ungefär som när jag läser der Tod in Venedig. Att jag tycker att den är svår är väl ingen nyhet, men när till och med tyskarna reagerar på hur tillkrånglat och poetiskt språket i boken är, ja då börjar jag undra varför vi inte kan läsa något så lättsmällt som... Harry Potter? Nej det är nog inte så lätt det heller, om jag ska vara ärlig.
Förresten, imorgon ska jag till frisören och testa håruppsättning inför turnén samt James Bond-showen. Kul! Vi har ju som sagt fått schemat till turnén och det blir en massa bussfarande och övernattningar på hotell. Men det gör ingenting, dann werde ich ja nur Deutsch sprechen ;-).
Min modellvännina Lisa, hennes kompis, Amelie och jag på Kagan i torsdags. Mannen i bakgrunden har jag ingen aning om vem det är. Jag är varm som vanligt efter mycket dans :-).
