Sofia

Jag har faktiskt inget vettigt att komma med just nu. Var i Höllviken idag hos Ebba och sa adjö till släkten på - tjaaa, några månader kanske. Vet faktiskt inte hur länge. Många frågor om hur jag känner inför Tyskland ställdes. Men jag vet inte vad jag ska säga.

För sanningen är den att hela grejen känns så långt borta. Innan lördag kommer måndag, tisdag, onsdag... Ja, ni fattar - och de dagarna är fullproppade med förberedelser som jag inte ens vet vad det är än. Jag kan inte fatta att när jag bloggar om en vecka är jag i Freiburg för att stanna. Det känns så annorlunda. Som att livet börjar på något sätt...