2 0 0 8
Idag är det näst sista dagen av 2008, mitt favorit år. För det har varit mitt år det här. Min revanch.
Österrike i början av året satte ribban. Det var verkligen en fantastisk resa. Att äntligen få åka skidor igen, och att få göra det tillsammans med Ebba! Riktigt roligt hade vi tjejer nere i Alperna - vi fick ofrivilligt besök första natten (en gubbe som knackade på vårt fönster och ville komma in), vi åkte ner till byn och kollade läget, vi kastade korvar i liften (favorit i repris), vi hängde med grabbarna ner till dalen för att partaja och dansa, och mycket mer!
Vårterminen i trean är ju fantastiskt. Något som alla gymnasister kommer att få känna av. Att få gå på moln lätta som fjädrar, och veta att man snart är fri. Fri att göra som man vill. Och när själva dagen kommer sen - när man står på flaken och sjunger att vi minsann också har tagit studenten nu, och då alla ettor och tvåor himlar med ögonen då de menar att de inte ska vara så gapiga och pinsamma som studenterna, trots att de om ett par år kommer att skrika lika högt av glädje, för att de också är fria. Studenten är och förblir fantastisk! Känner lite avundsjuka för de som har den framför sig just nu. De som just ska påbörja den termin av glädje och förväntan som vårterminen i trean faktiskt är. Ta vara på den tiden, för den kommer aldrig igen!
Efter härliga studenttider väntade en sommar full av skratt och påhitt på Daggans i Hällevik. För visst hade vi kul? Ett så underbart gäng av olika människor blev en så lyckad kombination. Vi skrattade mycket på jobbet, skrev ner tabbar på lappar, pratade om våra gäster, skrattade år band som seriöst trodde att de var bra när motsatsen snarare skulle beskrivit dem bättre (nämner inga namn), dansade till jazzens glädjetoner på den årliga tradjazz-festivalen, hade personalfester, plankade in på hälleviksbadet mitt i natten och mycket, mycket mer! En riktigt lyckad sommar!
Resan till Kreta är också något jag kommer att minnas. Det var min första resa utomlands utan föräldrarna och det var så mysigt och roligt som en resa tillsammans med pojkvännen ska vara! Dessutom hade ingen av oss varit på Kreta innan vilket gjorde oss båda lite ovana och nyfikna. Och maten sen -Tsatsiki är ju det bästa av två världar!
Jag, Johanna och Ebba packade i mitten på augusti resväskorna och begav oss till vår älskade huvudstad. Främsta målet med resan var... shopping! Det uppnåde vi utan tvekan. Vi köpte på oss nödvändiga (och onödiga) saker i massor och jämförde varandras inköp. Sedan gick vi på bio och på the Voice concert i kungsträdgården. När Johanna och Ebba skulle bege sig hemåt, stack jag norrut för att ta farväl av Ante, innan jag begav mig till Freiburg.
Det var mycket att fixa när jag kommit hem från min lilla Sverige-trip. Studentkort skulle beställas, biljett skulle bokas, farväl av en massa vänner var planerat liksom växling av pengar och annat sådant som hör utlandsvistelser till. Efter det satte jag mig (enormt sliten efter gårdagens avskedsfest hos Josse) på tåget i Köpenhamn, som tog mig och mamma till Freiburg, där jag kom att spendera de närmaste fyra månaderna. Otroligt givande!
Jag och Amelie blev ganska snabbt "upptäckta" på en nattklubb av en kvinna som hade en modellagentur. Kort där efter fick vi emails och tider för "catwalksträning". Jag och Amelie hade otroligt kul under den här perioden, med eller utan de andra modellerna. Vi fick möjligheter att åka på turné i Tyskland, att gå modevisning i underkläder samt att gå på flotta biopremiärer. Tyvärr visade det sig att just denna agentur inte var hundra procent ärliga mot oss, vilket gjorde att jag tackade nej till det kontrakt jag och Amelie blev erbjudna efter hårshowen. Men modellperioden i mitt liv var trots ytligheter och falskhet underbart skoj, i Amelies sällskap.
Resor till Strassbourg och Basel, kockdueller, mysiga julmarknader, temafester och en massa annat skoj. Det är min Freiburgvistelse, det. Är ni sugna på att åka utomlands, gör det! Bara dessa fyra månader i Freiburg (som inte är jättelångt hemifrån om man tänker efter) har varit otroligt givande för mig. Man stärks verkligen i sig själv och lär känna sig i oanade situationer. Dessutom träffar man en massa olika människor från överallt.
Och nu har jag firat jul hemma med familjen, och nyår står för dörren. Jag ska välkomna 2009 med glädje, och hoppas att det blir bättre än 2008, trots att det kommer att bli svårt.
2009 here we come!
Fantastiska tider!
Mitt 2008
På svensk mark
Såååååå... Efter en lång tågresa på 15 timmar är jag nu i Tyringe. Eller jag har varit här i ett dygn nu. Skönt.
Resan gick bra. Tre danskar delade kupé med mig. De var jättetrevliga, vi spelade kortspel och tittade i tidningar, innan det var dags att försöka sova på de hårda bäddarna. På Stationen i Hässleholm möttes jag upp av mamma och pappa som hade Sverigehattar och en ros med sig.
Nu har jag börjat fatta att jag är hemma och att den underbara hösten är över. Imorgon ska jag jobba hos farmor, ingen vila här inte!
Ha det fint!
Snart strandsatt!
Detta blir nog det sista inlägget här i Freiburg. Malin har inte internet hos sig, inte Eric heller, som jag ska vara med idag då projektarbetet ska skrivas klart. Det får helt enkelt bli the final inlägg.
Ikväll ska alla som är kvar här ta en öl på Wahlfisch som avsked. Imorgon åker en hel del hem till Sverige. Jag och Eric ska passa på att gå i stan en sista gång och ha lite kul. Vi sticker ju ändå hem dagen efter.
Det känns nu att man ska hem. Och jag längtar! Inte för att jag inte gillar att vara här, det är snarare det att nu är jag så inställd på att få komma hem! Jag vill inte annat! Jag vill inte säga hejdå till alla här, och inte träffas igen till våren.
Hade någon kommit nu och sagt: "Du måste stanna här en månad till", vet jag inte vad jag hade gjort. Nu är jag så inställd på att ett tåg kommer och hämtar mig och min enorma packning klockan 19.04 på Freiburgs station. Kring 13.00 dagen efter är jag framme på Hässleholms station. Jag väntar mig banderoller där det vackert står "Välkommen hem Sofia" prytt med ballonger och serpentiner, samtidigt som jag får svenskt saltlakrits serverat.
Skämt å sido. Nu vill jag hem, men först vill jag säga hejdå till alla underbara klasskamrater samt denna underbara stad! TSCHÜÜÜÜÜÜSSSSSS!
Jag och Amelie - en person jag kommer sakna väldigt mycket!!
Min Sverige-Tyskland-Lista
Korgar i affärerna - Känner inte alltid för att dra med sig en klumpig vagn då man bara ska handla en handfull varor, som dock är för tunga att bära för hand.
Lösgodis - Haribopåsar blir aldrig lika gott som plockegodis i Svearike.
Tid på sig att packa ner varorna man handlat - Här tvingas man stoppa ner allting i vagnen, ta med sig påsarna, gå åt sidan och fixa med sina grejor. Knepigt!
Att ha någon att prata med då man känner för det - Missförstå mig inte, klart jag kan prata med folk här när jag vill. Men många vardagskvällar som man ändå spenderat hemma, spenderar man här på sitt rum själv, vid datan. Skönt att kunna sitta uppe och snacka snart!
Kunna titta på svensk tv, som INTE är dubbad - Ja, det kan bli väldigt irriterande många gånger. Tittar faktiskt oftare på svensk tv på nätet än på tysk tv på min tv-apparat, även om jag vet att jag borde titta mer, då jag faktiskt lär mig.
Svensk (läs: Pappas) husmanskost - Man inser nog inte hur god svensk mat faktiskt är, förrän man varit utan den i några månader.
Min egna säng - Har aldrig heller tänkt på att min säng hemma i Tyringe är så mjuk och go som en säng ska vara, förrän jag flyttade in på Händel där jag sover på en säng hård som diamant.
Saker jag kommer att sakna härifrån:
Att alla människor hälsar - När jag går upp för trappen, slänger soporna eller går till spårvagnen, hälsar människorna jag möter glatt. Det gör man inte i Sverige.
Att Tyskland är så rent - För hur ofta ser man en gata helt utan skräp i Sverige?
Alla nationaliteter - Visst är det roligt att träffa en massa studenter från hela världen?
Att jag kan gå och handla bio-vin på Lidl - Kommer aldrig att hända i Sverige. Dessutom är jag 19. Får alltså inte ens handla på systemet.
Att mat och dryck är så billigt här - Det är billigt att leva i Tyskland. Jämfört med Sverige, alltså.
Ja, jag gillar faktiskt Tyskland. Tycker att landet är en aning underskattat. Många svenskar har bara kört igenom Tyskland, utan att lära känna en tysk stad, vilket jag tycker är synd. För tyskar är väldigt måna om sina städer och byar. Att alla tyskar skulle vara fula och ha förskräckliga kläder tycker jag inte heller stämmer. Det är nog snarare så att Sverige är kända för att ha vackra människor som är måna om sitt yttre. Sen är ju svenskar lite blygare av sig då man träffar nytt folk, ni kan inte säga att ni inte känner till; "Ska jag hälsa? Nej, jag tittar ner i stället så behöver jag inte. Eller ska jag ta ett annat håll?", medans en tysk hälsar och är trevlig direkt vid första stund. Det är helt enkelt en fråga om vad man anser viktigast.
Eller vad tycker ni?
Sista kvällen, här på Händel...
Jag har avverkat nästa allt på listan nedan, har lite mer att städa, dock. Hann med en liten avskeds-öl på Schlappen tillsammans med några klassisar, för att ta farväl av Elin och Per. Att säga hejdå till Elin var inte så svårt, då hon också ska läsa B-kursen i vår. Men att säga hejdå till Per var desto svårare, då han inte kommer tillbaka hit nåt mer. ÅÅhh, nu vlir jag sentimental.
Och detta kan, om det vill sig illa, vara det sista blogginlägget här i Freiburg... Nej, jag ska försöka hinna skriva ett imorgon också kort innan Hausmeister kommer. Har bra koll på städningen nu liksom - jag behöver inte ställa klockan jättetidigt för att panikstäda, precis.
Gänget på Schlappen i höstas
Carpe Mensa!
Igår stack jag till Amelie vid fem för att baka pepparkakor. Vi gjorde egen pepparkaksdeg (ganska svårt att få tag på här, om man inte orkar åka till IKEA) och den blev ljuvlig! Amelies spanska roommate var med och försökte skära ut figurer ur den goda smeten, samtidigt som jag bjöd på glögg. I bakgrunden ljöd spansk och svensk julmusik om vartannat.
Vid sju började resten av klassen titta in, och vi dekorerade alla tillsammans de pepparkakor vi gjort, med egengjord, vit, garnityr. Det blev hur fint som helst! Sedan, dagen till ära, såg vi Nobelmiddagen direkt från Blå hallen. Vi spelade också Galenpanna, då den till vänster om en skriver en lapp på en person som man sedan ska ha i pannan, så att man inte ser vad det står på lappen. Man får sedan ställa ja-eller-nej-frågor för att komma på vem man är. Maria blev prinsessan Madeleine och hon frågade försiktigt om hon var på TV. Svaret blev: "Yes, very much indeed". I bakgrunden hade vi ju Nobelmiddagen på direktsändning. Höhö.
Dagens planer:
1. Göra vid mig
2. Gå på mensa och äta med Amelie
3. Betala Kabelräkning på Deutsche Post
4. Hem och hämta resten av mina lägenhetsgrejer och gå med dem till klassrummet (hur sören jag nu ska lyckas med det)
5. Säga hejdå till Elin, Per och Lina som sticker imorgon (NEJ!!!)
6. Städa som om det inte fanns någon morgondag
7. Försöka stänga mina resväskor
8. Försöka somna, sista natten i mitt rum på Händelwohnheim... (åååhh)
Die, der eller das?!
Efter provet gick vi och åt lunch med Klaus på en pizzeria där vi sjöng svenska julsånger i kör. Nu ska jag strax till Amelie och baka pepparkakor, innan de andra i klassen kommer, vid sju. Jag och Eric kommer också alldeles snart bli klar med projektarbetet. Hur bra är inte det?
Ha en fortsatt bra dag!
Morsning!
Mina IKEA-kassar kommer jag att förvara i klassrummet, då det känns fruktansvärt onödigt att ta hem alla grejer jag har haft till mitt rum, när jag ändå ska ner hit igen i januari. För det blir nog så...
Efter provet blir det jullunch tillsammans med Klaus och klassen på en pizzeria någonstans i stan.
Som sagt, skolan och den sista tentan kallar. God morgon!
Packning på G
Hallo
Idag har jag fått en heeel del gjort. Har nästan packat ner allt som ska packas och det känns väldigt skönt - och tomt. Många undrar kanske varför jag är så tidigt ute, men imorgon har jag inte mycket tid, då det är tenta och jullunch (på en pizzeria) och på fredag kommer Hausmeister och inspekterar rummet. Dessförinnan ska jag ha hunnit städa in i minsta lilla vrå, vilket jag kommer att göra på torsdag. Därför känns det skönt att vara ute i god tid!
Idag har jag alltså tvättat, städat, packat och pluggat lite inför imorgon. Nu ska jag in till stan och posta ett viktigt brev till Kabel BW, som sköter mitt internet. Ha en fin dag!
Måndag, igen...
Har precis ätit goda pannkakor hos Sebastian så jag är lagom mätt nu... Dessförinnan var jag och tränade för sista gången på gymmet, då mitt gymkort gick ut idag. Annars idag har jag och Eric jobbat på projektet, det vill säga pratat med lite människor, samt skrivit en hel del. Känns som vi hinner bli klara tills fredag och det är bra!
Började precis packa ner lite saker här, just för att allting inte ska komma på en gång. Har ju trots allt översättningsprov och projektarbete att göra, därför skönt om packningen lättar från ens axlar något i alla fall. Måste vara packad och klar med allt vad städning heter klockan 12.00 på fredag. Sedan ska jag bo hos Malin, så det ordnade sig.
Nej nu ska jag nog jobba vidare lite på projektarbetet, eller förhöra mig själv på lite glosor innan översättningstentan. Ha det bra!
Kockduellen: Sverige - Iran
Här sitter jag och väntar på mensabar innan insläppet har börjat.
Klacken är kommen och de skulle givetvis också ha Sverigeflaggor på kinderna! Här målar Elin Irene.
Lagfoto! Kapitän John står överst och Per, Amelie och jag håller Maria.
Lagen står på scenen inför start. Svarta skynken i bakgrunden täcker kylskåpen.
Nu har konfrenciererna dragit bort skynket och tävlingen är igång!
Sveriges lag jobbar på...
...liksom lag Iran.
Malin och Eric blev motvilligt utvalda att sitta i juryn...
...och var inte jättegenerösa med poäng.
I högra hörnet ser ni Irans efterrätt. Ni förstår kanske varför de fick så mycket stilpoäng. Våra rårakor med wok och örtsås ser man i det översta vänstra hörnet. Två jurymedlemmar smakar och bedömer vår förrät tomatsoppa, som efter Johns kryddning blev väldigt stark.
Under poängutdelningen var vi glada, trots att vi insåg att en förlust var nära.
Som vi trodde: Iran vann!
Fotot på alla deltagare :-)
Söndag känns så långt borta...
Ett inlägg som jag skrev ungefär en vecka innan jag stack hit. Detta blir ett inlägg som jag skriver en vecka innan jag ska hem.
Jag känner antagligen samma sak nu som då. Fast ändå inte. När jag bloggar nästa måndag (om jag bloggar nästa måndag) är jag i Tyringe för att stanna - eller tja - en månad ungefär. Det känns långt borta. För innan dess ska jag bli klar med projektet, skriva översättningstenta, ha julfest med klassen och Klaus på en pizzeria, packa och städa mitt rum så noga som det bara går. Jag kan inte förstå att jag ska hem igen. Det ska bli så otroligt skönt.
Men så känner jag ju också en stark känsla av vemod, då jag kommer att skiljas från större delen av klassen. Vissa kommer jag säkert inte att träffa igen. Igår på avslutningsfesten var vi alla tillsammans, och det kändes så bra. Vi sjöng "Badischer Wein von der Sonne verwöhnt" och blev sentimentala. Slutet på denna underbara höst är verkligen nära...
Avskedsfest
Idag har jag stigit upp, rensat ut en massa onödiga papper (börjar att städa så smått här inför utflyttningen) samt gått en sedvanlig promenad. Lite senare idag ska jag och Eric bege oss till Karlsplatz, där den stora jul-isbanan ligger, för att ta reda på lite information till projektarbetet. Dessutom ska vi hitta små julklappar för tre euro som vi sedan ska byta med varandra i klassen på kvällens avskedsfest.
Ja, den är idag ja. Avskedsfesten. A v s k e d s f e s t e n. Låter så fel. Det är liksom inte dags för det än. Jo det är det ju, men jag vill inte det. Igår under julmyset satt vi och pratade minnen härifrån. Vilka roliga citat och tabbar som var så pass kul att de skulle kunna klassas som en nominering. Det var mysigt.
Jag & Amelie då vi lagade svensk mat åt hennes mitbewohners för några veckor sedan.
Bilder från Vinprovningen
Påväg till fabriken
Badischer Weinzerkeller
Vår älskade guide häller upp ett välkomstglas med sekt
Tankarna där allt vin lagras
Jag och Amelie i lokalen där vinet häldes upp i flaskor, fick korkar och etiketter...
... och här kan nu se när vinet är packat i lådor för att läggas i en stor kartong.
Haha, årets bild! Alla ser jättetråkiga ut, förutom vår gulliga guide som log som han gjorde under hela vårt besök.
Vi fick åka tåg genom trånga gångar i fabriken!
Dagens andra glas sekt blev vi serverade i lokalen där vinet lagrades i dessa fina tunnor.
Och så var det då dags för de två sista glasen med sekt och rosévin. Skål!
Fredag kväll
Hejsan...
Ska alldles strax bege mig till Vauban, där vi ska ha lite julmys med glühwein och nybakta lussekatter. Ja, vi ska baka lussekatterna innan förstås :-).
Imorgon är det den stora avskedsfesten hemma hos Per. En kul grej som vi ska göra, är att ge ett pris till Årets citat, årets dundertabbe, årets kater (bakfylla), årets utstyrsel samt årets desperata. Här finns fyra-fem nominerade från klassen under varje kategori, och det är hela klassen som är domare ;-). Kan med andra ord sluta hur som helst. Jag är nominerad på två, lugn - det är inte årets kater - utan årets citat och dundertabbe. De som vinner får ett par renhorn som vinnaren ifråga får ha på sig resten av kvällen. Jag längtar tills imorgon!
Nej nu ska jag ta mitt pick och pack (glühwein - jag fick visa leg på Aldi IGEN) och bege mig till Vauban! Ha en trevlig kväll alla!
Finns det något bättre såhär i juletid...?
Kockduellen
Hej!
Igår tog jag mig till Amelie vid sextiden, för att snacka taktik med resten utav laget inför kockduellen. Vi målade sverigeflaggor på kinderna och tog oss därefter in till stan, till Mensabar där tävlingen skulle äga rum. Efter ett tag kom resten av klassen, som träffats innan på ett café, för att titta på oss när vi skulle tillaga våra rätter.
Det är svårt att förklara hur allt såg ut, jag lägger ut bilder så fort jag fått dem. Vi lagade tomatsoppa och en grekisk sallad till förrätt, råraka, wok och en örtsås till varmrätt samt en fruktblandning med lite smulad choklad över till efterrätt. Juryn bedömde matens utseende, smaken och hur alla tre rätter passade med varandra på en poängskala mellan 1-6, där 6 var bäst. Tyvärr hade Iran satsat väldigt mycket på matens utseende, det såg onekligen väldigt gott ut, så redan från början drog de ifrån. Annars var det väldigt jämnt, men vinsten gick till Iran. Vi gick dock inte lottlösa hem, utan vi fick vars en flaska Freiburgervin med oss.
Får ni någongång en chans att delta i en liknande tävling - gör det! Det var hur kul som helst! Vi blev filmade under tiden vi lagade mat, och hamnade på en storbildsskärm så att publiken i detalj kunde se våra mästerverk. Ja, det var som sagt riktigt, riktigt kul! Och lag Sverige jobbade riktigt bra tillsammans :-). Efterår gick svenskarna till en rysk bar för att fira vårt deltagande.
Idag blir det skridskoåkning i ishallen tillsammans med Eric, Amelie, Maria och Irene. Jag och Eric ska nog göra lite undersökningar inför projektarbetet när vi väl är på plats i ishallen. Ha det bra!
Ja!
En sak som dock gjorde mig väldigt nervös, var att jag helt glömt bort om jag stängt av plattan på spisen eller inte, då jag gjorde gröt. Det bara slog mig på spårvagnen, och jag kunde verkligen inte komma ihåg om jag vridit om till noll. Medans de andra gick och fikade, fick jag då snabbt ta mig hem för att lugna mina nerver och se så att inget brunnit opp. Men nej, alla knappar var av. Skönt, men läskigt att bara glömma sådär.
Såhär glad blir man!
Nu smäller det!
Hur står det till? Själv är det bara bra... Är förmodligen den enda i klassen som är uppe just nu. Ska snart bege mig till skolan och ha sluttentamen i tyska - muntlig språkfärdighet. Det är nu jag på allvar kommer att se om jag lärt mig något under den här kursen. Fast det vet jag ju att jag har, annars hade jag inte känt mig såhär avslappnad som jag gör nu. Innan muntliga engelskaprovet i Cambridge däremot, då kände jag mig osäker, men det är en annan historia. Jag klarade ju det!
Ikväll sen blir det då också den här efterlängtade kockduellen mellan Sverige och Iran. Hela klassen ska vara med! Ja, inte i laget då, det är bara jag, Amelie, Maria, Per och lagledare John som är med där - resten av klassen kommer att vara hejarklack! Ska blir jättekul det här!
Idag blir det matkrig! Vi ska vinna!
Last Christmas
Hos Hausmeister fick jag veta en bra och en dålig sak. Den bra är att vi inte behöver måla hela rummet som vi först trott att vi behövt. Den dåliga saken var att Hausmeister inte jobbar på helger, så då jag hade tänkt mig att flytta ut - nästa söndag - går ju inte då han är ledig. Måste därför hitta boende i två nätter. Den sista natten är nog lugn, tror jag kan sova hos Amelie, men den första natten är vi ganska många som står utan rum, så vi får lösa det på ett smidigt sätt.
Nu sitter jag här och lyssnar på julmusik samtidigt som jag dricker en varm kopp te och smaskar på risgrynsgröt. Finns inga ord för hur mycket jag längtar efter julmys hemma i Tyringe. Samtidigt finns det nog heller inga ord för hur sorgligt jag kommer tycka det är här när vi säger hejdå till varandra här nere. Men, jag kommer ju tillbaka. Eller!?
Åh, nu lyssnar jag på Last Christmas med Wham. Det är nu vi brukar klä granen, slå in julklappar eller baka julgodis... Fast kanske inte den 3e december....
Amelie, Elin, Maria och Jag värmer oss på julmarknaden med vars en kopp Glühwein.
Onsdag
God dag
Är precis hemkommen från en dag i skolan. Idag har vi översatt texter inför översättningstentan, gått en rundvandring i de alternativa kvarteren här i Freiburg, samt haft en tävling om allt det vi gått igenom om Freiburg och dess historia. Vinnarlaget fick en flaska vin av hög kvalitét, som var vår lärare Klaus favorit.
Det ska smaka bra med lite vin imorgon kväll efter kockduellen. Haha. Hahaha.
Ja, mitt lag vann!
Nu ska jag alldeles strax till Hausmeister och boka tid, så att han kan komma och kolla mitt rum nästa söndag då jag sticker hem. Och idag fick de som itne ska läsa B-kursen ta ett papper för att avanmäla sig som Freiburgerian. Jag tog inget...
...det måste vara ett tecken.
Nej nu ska jag som sagt ner till Hausmeister och snacka lite. På tal om snacka är det muntligt prov imorgon, och med mitt efternamn blir det givetvis jag som får stiga upp tidigast för att börja klockan 9.00. Den som hade turen i detta sammanhanget, att ha A som första bokstav i efternamnet, fick sovmorgon till 11.00.
Badischer Wein von der Sonne verwöhnt...
... men det var som sagt en stor fabrik med jättelika tankar som tillsammans rymde 120 miljoner liter vin. Vi fick se en film om hela Badischer Wein-företaget, och det mina vänner, det var nog det klyschigaste jag någonsin sett. En sång som hette som rubriken till detta inlägg, som betyder ungefär "badiskt vin, beroende av solen" var ledmotiv och alla människor i filmen strålade av lycka - hela tiden, även de som släpade tunga tunnor med vindruvor och de som vistades i rumme med tankarna där det stinker.
När vi kom fick vi vars ett glas sekt och blev därefter serverade tre glas till, då vi lärde oss att studera färgen på drycken, samt dess kolsyrebubblor som steg till ytan likt små pärlor. Efter ett tag blev hela klassen väldigt fnissig. Kul var det!
Ha det bra!
Tisdag
Sitter här och äter havregrynsgröt till frukost, tillsammans med en varm kopp te. Ska strax till skolan. Vi har haft väldigt slappt schema i drygt en månad nu, då vi börjat elva och slutat halv ett måndag, tisdag och onsdag. Torsdag och fredag har vi varit lediga. Därför är det inte helt lätt att stiga upp ur sängen när alarmet tjuter klockan tjugo över sju, ÄVEN om jag vet att jag inte ska klaga, då jag gick upp minst en timme tidigare då jag gick på gymnasiet. Men, tiderna förändras.
Och nu är det inte ens två veckor kvar här i Freiburg, utan 10 dagar. Hjälp, vad tiden går fort.
Snart blir det tåget hem igen...
Idag ska jag tillsammans med klassen på en utflykt till en vingård. Ha en bra dag!
Vecka 49:
1. Jobba på projektarbetet
2. Skriva klart mitt arbete om der Tod in Venedig
3. Göra en massa översättningsövningar till översättningsprovet nästa vecka
4. Prata lite för mig själv och med andra som kan tyska, allt inför det muntliga provet på torsdag.
5. Ha kockduell tillsammans med Per, John, Amelie och Maria, mot Iran.
6. Åka på Vinprovning någonstans här i närheten med klassen och Thompa Bauer
7. Ha julfest på fredag med klassen och lärarna.
8. Träna, träna, träna!
9. Skriva ut tågbiljett
10. Avskedsfest med klassen
Som ni ser; en händelsefull vecka. Ska dra och träna nu! Ha det fint!
Adjö.
Helgsummering
Innan jag sätter igång med plugget tänkte jag uppdatera er, mina kära läsare, om helgen som gått. Johanna var ju som ni alla nog förstått, här en andra gång och förgyllde tillvaron. Vi gjorde stan på dagarna, mest för att njuta av den underbara julstämning som råder i Freiburg. På fredagskväll träffades vi och en hel del till hos Amelie för att spela lite spel innan vi gick ut på Agar och dansade. På lördagen gick jag, Johanna, Eric, Sebastian och Irene runt på stan för att hitta något arab-likt, som vi kunde tänkas bära på arabfesten som ägde rum hos Elin samma kväll.
Efter att ha gått runt i varenda 1€-butik som finns i hela staden, bestämde vi oss för att köra på Johannas briljanta idé - att komma dit som mumier. Sagt och gjort, vi drog hem och ordnade fin middag för att sedan träffas alla hos Eric där vi skulle låta oss kläs in i många rullar toapapper innan vi skulle bege oss till arabfesten.
Men något fick oss att minska på det här med toapappersanvändningen, kanske var det Amelie som ringde och sa att det inte var så jätte-seriös utklädning. Vi valde alltså att klä in våra huvuden i toapapper, det kunde ju vara våra slöjor. Tyvärr såg allt papper snarare ut som bandage än slöja. Min kofta som jag hade på mig fick vara min sjal på huvudet. Festen var rolig och mysig. Elin och C:o hade gjort fint med massor av tända ljus och kuddar på golven, allt i ackompajemang av arabisk musik. Kul!
Fredagskväll på Agar
Jag och syster
Irene får bandage
en arabic-pose
Fler arabic-pose
En kille hade en arabisk dräkt, vars design onekligen påminde om en luciasärk med rött band i midjan. Därför fann jag och Per det passande att sjunga luciasånger i stämmor för honom, så att han visste vad det var han hade på sig. Här sjunger vi för fullt, Johana tyckte nog att det var kul.
Malin hade kvällen till ära slöja.
Nej nu ska jag göra lite projektarbete, sedan blir det storhandling. Johanna har tömt mitt skafferi! Höhö. Adjö
